Vi flyttar till Söderhavet

Lika trött som jag på detta konsumtionssamhälle som vi lever i? Detta eviga - måste ha, måste ha, måste ha. Vill ha. Behöver en till. En nyare. Finare. Bättre. Större. Rödare.

Jag är trött på det. Så förbannat trött. På kortsiktigt och egoistiskt tänkande, agerande och konsumerande. Ungefär så här skrev jag en annan gång, om ämnet.

Vi säljer allt, skiter i att konsumera mera. Flyttar till en söderhavsö. Lever som sjörövarfabbe farfarsfar. Eller nja, inte sjörövare men du förstår. Vi börjar att leva för dagen istället. Inte jäkta runt. Hinna hit, och dit. Köpa det. Det nyaste. Trendigaste. Skynda till nästa sak. Googla, appa, fixa, titta på TV, laga mat i nya varmluftsugnen. Köpa köpa köpa! Handla, slänga, köpa nytt. Om och om och om igen. Jobba, jobba, jobba. Jobba dubbla jobb för att ha råd med allt som ‘måste köpas’. Som måste inhandlas och has. För att vi ska bli lyckliga. För att vi ska kunna åka på semester till hippaste innestället för det här året. Vad var det nu igen, "Motionera på Maldiverna" eller "Hajka på Himalaya".

Så. Istället för att checka in så checkar vi ut. Från konsumtionssamhället. För att hinna vara en bra mamma. Pappa. Mormor. Farfar. Medmänniska. Hela tiden. Varje minut. Hinna med livet. Fokusera på det viktiga. Så. Vi drar nu. På biljetten står det söderhavet nästa. Och där ska vi leva för dagen. Äta vad vi odlar själva och fångar i havet. Gå i bastkjolar. Låta håret växa till höfterna. Vandra barfota i stranden. Surfa på riktiga söderhavsvågor. Slappa i skuggan på dagarna och somna till solnedgångens värmande rödorangea ljus på kvällarna. 

Med sand i håret, sol i sinnet och kärlek i hjärtat. 

Vad heter du?

Så mycket i ett namn. Vem man är. Vad man står för. Om man är kvinna eller man, mitt-i-mellan eller ingetdera. Gammal eller ung. Ja ibland kan ett namn även avslöja det. När man är född. För då var just ens väldigt ovanliga (idag 30 år senare) namn modernt. Ett namn. En Rubrik. Etikett. Titel. kommunicerar vad något ska handla om. Inte handla om. Vem som får tycka. Tänka. Kritisera. Rosa.

Jag hade några namn på tänk. Ja alltså för min nya blogg.

'Med livet som insats'.
'Med Malin'.
'Med Malin i Eko-land'.
'Slinki Malinki'
'Med Malin i livet'.
'EventMalin på äventyr'.

Alla kändes rätt. Inget av namnen kändes rätt. Lika rätt som fel. På något sätt. Så idag, bestämde jag mig plötsligt. 'Med passion för livet'. Fick det bli. Prövar det i alla fall. Som vi gjorde med vår sons namn den första veckan. Oliver. Är han verkligen en Oliver? Den där lille krabaten som har kommit till oss. Vem är han egentligen? Kommer namnet vi ger honom att avgöra det? Kan det verkligen spela sådan stor roll. Ångest. Beslutsångest. Vad ska vår älskade son heta. Vi testade att kalla honom Oliver. I några dagar, i en vecka så testade vi. Och så blev det Oliver. Världens vackraste namn i min mun. På samma sätt får det bli med namnet på denna blogg, d.v.s. en test-vecka. Så får vi se om namnet klingar lika fint i slutet av veckan.

Ja egentligen är ju hela blogg-grejen ett stort test för mig. Är det verkligen vad jag vill göra nu? Vika ut mig så här. Blotta mitt innersta. Berätta om mina tankar, dagar, kvällar, nätter. Beslut, och ångest. Livet i stort och smått. Ja det är frågan. Ska ni få äran att läsa mina innersta tankar. Vi får se. Jag börjar här med små nätta steg, och ser vart vi (jag) hamnar med detta.